Jag hade ditt liv i min hand
Fyrtio veckor, tvåhundraåttio dagar, har passerat utan dig. Jag saknar dig ännu, varenda dag. Om tolv veckor har ett helt år passerat. Det känns så nyligt, jag kan inte förstå att det om tre månader redan gått ett helt jävla år. Det har varit det tyngsta året någonsin, även om det gått fort. Det har varit så mycket sorg och saknad så det går inte att beskriva med ord. Jag är inte hel utan dig.
För ganska precis ett år sedan, blev du tvärdålig. Nässelutslagen var överallt, och du tappade päls fläckvis. Du kliade dig sårig, blodig, varenda dag. Vi bokade ännu ett återbesök. Höjde cortisondosen igen, duschade dig ännu oftare. Sista försöket, blodprovet som kunde skickas till Tyskland, bokades in till början av Juli. Jag hade aldrig varit så rädd. Men då visste jag inte vad som väntade närmsta tiden heller.
Usch så det gör ont i hjärtat utan dig älskling.
Usch så det gör ont i hjärtat utan dig älskling.
Sista mysstunden med älsklingshusse.
Ett par timmar innan du sedan somnade in i hans famn.
2012-09-14
2012-09-14
