You were always there waiting

Ett helt år har redan gått sedan vi förlorade dig.
366 dagar har vi idag levt i ständig sorg och med ett stort tomrum i våra hjärtan.

Det gjorde ont att somna natten till igår. Att veta att för ett år sedan spenderade vi våran sista natt tillsammans. Jag minns den så väl. Du låg mellan oss i sängen och jag strök och goade dig så innerligt jag bara kunde. Pussade dig på nosen och strök mellan ögonen, sådär som jag visste att du tyckte om. Förklarade om och om igen hur mycket vi älskade dig, sa förlåt om och om igen. Att vi skulle rasera allting och ta ditt liv ifrån dig. Gosade med dina öron och höll i dina tassar. Jag ville inte somna, för när natten tog slut visste jag att dagen D var inne. Dagen jag skulle mista dig, min bästa vän och mitt älskade hjärta.
 
Jag vet inte när jag ska lära mig leva med det här. När jag ska lära mig att leva med tomheten och sorgen. När saknaden ska gå över. Det gör så fruktansvärt ont i mig, bara tanken på dig får ögonen att tåras. Jag önskar att vi hade kunnat hjälpa dig, att vi hade fått ha dig kvar. För saknaden gör alldeles för ont för att hantera.
 
Ingenting har någonsin fått mig att känna sådan här sorg. Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar dig. Du var min största glädje, och idag är du även min största sorg. Orden finns inte för att jag ska kunna förklara mig, varför jag inte kan släppa dig och gå vidare.
 
Jag är så ledsen över att jag svek dig älskade lilla Akkis, jag är så ledsen att jag inte kunde hålla mitt löfte att rädda dig. Jag lovade dig och mig själv inför varenda veterinärbesök att vi skulle rädda dig, att vi skulle gå segrande ur den här kampen. Men löftet gick i kras och hjärtat i tusen bitar i samma stund.
 
Vi förlorade kampen, våran bästa vän och jag kommer aldrig förlåta mig själv för det.
Jag kommer älska dig till döds.
 
 
"I've missed you for so long, I can't believe you're gone.
You still live  in me, I feel you in the wind, you guide me constantly.
I never  knew what it was to be alone, no 'cause you were always there for me.
You  were always there waiting.
But now I come home, and I miss your face  so.
I carry the things that remind me of you, in loving memory of the one that  was so true.
And even though you're gone, you still mean the world to me.
I'm glad he set you free from sorrow, but I'll still love you more  tomorrow.
And you'll be here with me still."



Det skulle varit du och jag för alltid

Idag skulle du fyllt fyra år min älskade. Men nu sitter jag här hemma, ensam. Du är inte här för att bli överöst med pussar, godis, presenter och bus. Jag hoppas att "Farfar" bjuder dig på ostbågar. Och att du låter Alice, Agda, Elsa och Bosse smaka, för de fyller ju faktiskt också fyra år idag.
 
Vi som skulle hålla ihop för alltid. Det skulle alltid vara vi. Du var min bästa vän och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att få leva med den här sorgen.
Idag brinner ditt ljus, lilla hjärtat. Ljuset som brinner för att du ska se från himmelen, var du hör hemma, att vi inte har glömt bort dig.

Jag saknar dig något så hemskt. Du kommer aldrig mera hem.
Aldrig mer.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0