Magnefiq I'll Be There

Det är alla dessa ensamdagar som saknaden är värst. Andreas är på jobbet och jag är hemma. Då var det du och jag, jag var aldrig ensam. Nu är det bara jag, och tomheten är så påtaglig. Tystnaden är olidlig och saknaden går inte att beskriva.

Att vakna upp på morgonen till ett hem som är så tyst så man hör sina egna hjärtslag. Inget bök, inga fnys och inget tassande. Det går inte att komma ifrån.

Hur högt jag än drar upp högtalarna, hur mycket lampor jag än tänder och hur än mycket jag går an här hemma så kan jag inte komma ifrån det. Jag kan inte fly ifrån ensamheten och tystnaden. Jag kan inte glömma hur det har varit, hur det borde varit.