Magnefiq I'll Be There

Solen skiner, men jag är kall. Det är den 14:e. Det betyder att ännu en månad passerat med min bästa vän på andra sidan regnbågen. 11 månader passerar idag och hjärtat värker. Jag kan inte förstå hur jag lyckats överleva 11 månader utan dig, mitt hjärta. Det har varit svårt, varenda dag är svår. Jag saknar dig på ett sätt inte ord kan beskriva och jag kommer nog aldrig bli hel igen.

 

Jag kommer aldrig glömma dig, jag kommer även alltid att ångra mig. Jag hoppas du förstod det den där regniga eftermiddagen i September då vi lät dig gå. Då hela vårat liv gick i tusen bitar och marken rämnade under våra fötter.

Att stå utan min bästa vän i kriget som kallas livet kunde jag aldrig förutse skulle ske så snart. Att få tre underbara år och sedan bara slitas isär. Jag hoppas jag någon dag kommer förstå varför, att det hade någon djupare mening annat än att bara gå sönder. Jag hoppas någonstans att det var ödet, meningen, att du bara fick komma en stund av en anledning.

 

Bilderna av dig med sorg i ögonen när vi kom till djursjukhuset den där dagen, tystnaden som gick att ta på när du tog det allra sista andetaget, det är minnen som alltid kommer skära i hjärtat. Det är minnen av sorg som aldrig kommer gå att förtränga.

 

Jag saknar dig mer än ord kan beskriva.
Jag älskade dig högre än någon kan förstå.