Magnefiq I'll Be There

Tvåhundranittio dagar står det idag. Första Juli 2013, och vi har snart nått tiomånaders-dagen för våran största förlust i livet.

 

Vart jag än gick i livet, gick du stolt bredvid mina fötter. Vad vi än gjorde, så var du en given deltagare. Åkte vi och hälsade på hos någon, visste alla att du är inräknad på besöket. Du var med oss överallt, du följde oss i solsken och regn, glädje och sorg.

 

Det var du och jag som krigade på i kampen mot ensamheten och rastlösheten när husse var borta på jobb. Nu krigar jag på ensam här hemma medans han är borta fem dagar i veckan. Jag kommer hem varenda dag till en tom lägenhet, jag vaknar varenda morgon ensam i en alldeles för stor säng.

 

Vi har en enorm påse ostbågar i skafferiet. Oöppnad och utgångsdatumet har passerat. Vi köpte den i början av vintern - och jag har inte haft mage att röra den. Ostbågar är inte särskilt gott längre. Det var ju som våran grej, för det var då tamigtusan det godaste du visste.

 

Jag saknar dig så det värker. Jag älskade dig så högt.